Trösklar

Stormen har lugnat ner sig. Det finns inga moln på himlen, och havet är ljusgrönt. Hon måste ha sovit några timmar. Hon ropar och ropet ekar i hennes huvud.

Hon är miljontal atomer som flyger löst i ett ändlöst universum. Hon öppnar famnen och känner oändlig lätthet. Hon är fri!

Hon ringde och ingen svarade. Hon vände sig och allt är tyst, tomt och färglöst. Hon var den mest lyckligaste kvinnan i hela världen. Allt var så perfekt! De vibrerar! Det var ord som ledde henne till att drömma. 

”Åh jag tycker mycket om havet, tycker du också om havet?” 

”Jag älskar havet” svarade hon.

 ”Vi ska bo nära havet.”

Månen kretsar nästan okontrollerat, några stjärnor blinkar långt borta i horisonten. En liten båt dunkande hörs. De ligger bredvid varandra och säger ingenting. Allt vibrerar! Från den minsta varelse till det högsta berget på jorden, allt vibreras. De klättrade på en liten kulle täckt av kamomill blommor. 

”Vi ska klättra på höga berg!” sa han.

Hon har ringt hela morgonen och ingen svarade. Ett träd fullt av ruttna frukter växter ur mitten av hennes bröst. Födelsen gjorde att hon vred sig av smärta. Det är en telefon som ingen svara i.

Hon ser människor går som desperata spöken. ”Jag fick en uppenbarelse.” ”Jag älskar hela mänskligheten.” sa han en dag.

Hon slå samma nunmer igen. Ingen svarade. Åska och blixtar korsade oändligt. Havet tog över landet. En stark vind tog henne till botten av ingenting. 

Han plockade upp några blommor och satte i hennes hår.  ”Om jag dör nu, så dör jag glad.” De kysste varandra. En ängel tog hennes hand.  ”Jag vill att du ska veta att jag älskar dig i evighet.”  

Samtalet gick fram … ”Oh! jag har varit på andra sidan av jordklotet.” sa han   Det var en anpassning av omloppen runt planeterna. ”Jag tror på ödet.” Den andra solen hade kommit!" 

 ”Jag ska gifta mig.” sa han till slut.

Hela jorden skakade! ”Vi ska klättra på höga berg” Regnet översvämmade öknen. ”Jag vill att du ska veta att jag älskar dig i evighet.”

Allt ändrade riktning.  Inuti hennes kropp öppnades en mun och en röst sa:

 ”Jag vill bara säga, att jag gick ut och såg två solar!” 

 ”Jag tror du att det blir storm?”