Utanför mitt fönster

 

Om någon någonsin frågar mig var är den bästa plats i hela världen. Skulle jag svara att: ”Den bästa platsen i hela världen är utanför mitt fönster.” Eftersom folk inte brukar fråga mig någonting. Sparar jag detta svar till mig själv.

Idag, är Eva försen igen. Mamma har öppnat mitt rums dörren tusen gånger. Sanningen är att Evas förseningar kan förstöra allt för mig. Mamma som är den snällaste kvinnan i hela världen, öppnar dörren, skakar på huvudet och ger mig det vackraste leende som jag någonsin sett.

Mamma är stor och stark och vacker med hennes fina hy mörk som björnbär. Hon har alltid flätat hår med små geometriska mönster och är alltid klädd i glada färger.

Hennes rösten är mjuk som en vaggvisa och när hon skrattar, skrattar hela hennes kropp. Hon viftar båda hennes armar upp och ner och hennes breda näsa blir ännu bredare. Hennes stora och röda läppar visar de vitaste och perfekta tänder jag någonsin sett. Även om jag bara kunnat jämföra tänderna  med  Eva och andra sjuksköterskor.

Mamma brukar säga att allt som finns i världen är bra och allt ska ordna sig till sist. Hon säger att vi har tur på grund av att vi har all tid i världen tillsammans. De andra mammorna har inte så mycket tid med deras barn. För mamma, tiden en mäktig Gud. Till skillnad från läkarna, är det tidens Gud som ska bestämma hur mycket tid vi ska vara tillsammans.

Ibland gråter min mamma och när hon gråter, gråter hela hennes kropp också. Men då, gömmer hon sig. Mamma vill inte att folk ska veta att hon gråter.

Medan jag är här och pratar om min  mamma och tiden, har Eva ännu inte kommit. Jag hörde att Eva har fler patienter än tid. Starkas Eva! Hon behöver verkligen prata med Tidsguden!

Jag har faktisk mycket att tacka Eva för. Det var hon som berättade för mamma om en avancerad och modern stol. Det var det mest spännande som har hänt i mitt liv. Tack vare stolen,  kan jag nu sitta 45 minuter vid fönstret varje dag. Eva brukar komma springande, och säger att det lugnt. Hon är som alla sjuksköterskor, som säger att det ska inte göra ont och plötslig sätter de en stor nål i rumpan på dig.     

Hon gör mig i ordning, lyfter mig till stolen, kopplar på sond mat och placerar mig vid fönstret. Sen, går Eva och mamma ner till köket för att äta  lunch och Eva berättar till mamma, om alla hennes patienter, hennes barn och man.   

Utanför mitt fönster finns ett skrädderi, ett litet bageri och en ännu liten Pizzeria. Folk går på gatan ibland med brådska, ibland distraherade. Mammor köper bullar till sina barn i bageriet. Barn cyklar, springer, ropar, bilar kommer och går, tutar.

Utanför mitt fönster, finns också en skola som mamma hade planerat att jag skulle gå en dag. Det planen gick inte så bra. Skolan är i ett fint och gammalt gult hus, med en glömd trädgård som nu är en lekplats. Om Eva blir mycket försenad riskerar jag missar lunchrasten, tillsammans med alla andra barn.